Insändare: Problemet är inte för många förskollärare – utan för låga ambitioner

Låt oss därför börja med det självklara. Barnskötare är inte förskolans B-lag. Barnskötare gör varje dag en ovärderlig insats för Vallentunas barn och är en självklar och viktig del av förskolans verksamhet.

Det är därför märkligt att Camilla väljer att göra detta till huvudfrågan.

Socialdemokraternas motion handlar inte om att ställa barnskötare mot förskollärare. Den handlar om att stärka kvaliteten i förskolan genom att öka andelen utbildade förskollärare. Det är inte en kontroversiell ståndpunkt. Förskollärare har ett särskilt ansvar för undervisningen enligt skollagen, och forskning visar att utbildningsnivån i förskolan har betydelse för barns utveckling och lärande.

Camilla hävdar att vårt förslag automatiskt skulle leda till färre vuxna i verksamheten. Men det är hennes egen slutsats – inte vårt förslag.

Det är också här den verkliga politiska skiljelinjen blir tydlig.
Moderaterna utgår från att resurserna till förskolan inte kan öka och att varje satsning därför måste finansieras genom neddragningar någon annanstans. Vi socialdemokrater menar att investeringar i barn och utbildning är bland de viktigaste investeringar en kommun kan göra.
Samtidigt visar statistik att många av Vallentunas förskolegrupper fortfarande är större än Skolverkets riktlinjer. Föräldrar och personal vittnar om en pressad verksamhet där tiden för varje barn inte alltid räcker till. Det är den verkligheten vår motion tar sin utgångspunkt i.

Frågan är därför inte om vi ska välja mellan barnskötare och förskollärare.
Frågan är om Vallentuna ska nöja sig med dagens situation eller om vi ska ha högre ambitioner för våra barns utbildning och utveckling.
Vi vill se skickliga barnskötare, fler utbildade förskollärare, god personaltäthet och mindre barngrupper. Det är inte ett motsatsförhållande. Tvärtom är det så vi bygger en starkare förskola.

När Camilla skriver att hon inte vill förbättra ett ”nyckeltal i statistiken” missar hon poängen. För oss handlar det inte om statistik. Det handlar om barnens rätt till en förskola med hög kvalitet och goda förutsättningar att utvecklas, lära och växa.

Barnskötare är inte förskolans B-lag.
Men att erkänna barnskötarnas betydelse får aldrig bli ett argument för att avstå från att höja ambitionerna för Vallentunas förskolor.

Frågan är inte om barnskötare eller förskollärare är viktigast.
Frågan är om vi är beredda att investera i den kvalitet våra barn har rätt till.

Sandra Rudeberg (S) 2:e vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden